Förnekelse....
Nu har jag kommit (tror jag) ytterligare ett steg i bearbetningsprocessen..."vårt barn är inte som alla andra"...
Till att börja med tänkte jag ju (men inte fullt ut) att NeNe faktiskt hade en språkstörning. Det har sedan mildrats till att han är "försenad". De senaste inläggen har nog t o m haft betoning kring "om det är något" och han är "försenad med sitt språk". Men det molnen skingras och mina tankar klarnar allt mer. Jag tror nu att han har en expressiv språkstörning. Det är så många bitar som börjar falla på plats nu när pratet har kommit igång allt mer. Han förstår det gör han, men han har svårt att komma ihåg ord och hitta rätt ord. Precis som vid dyslexi, en person med dyslexi har ofta det problemet också, att hitta rätt ord. Tror det kallas "ordmobilisering". Han har inte hyllorna i hjärnan som andra har att stapla sina ord på, utan de ligger huller om buller! Inte konstigt att det är svårt att hitta rätt ord.
När NeNe pratar så blir det allt som oftast benämningar som "sån" och "denna" istället för att benämna vad det är eller vad han vill ha. Likaså berikar han sitt uttryck genom att göra ljudeffekter som "ajj" om han vill berätta att något är vasst. Istället för att beskriva föremålet i sig.
Som rubriken lyder så känns det som att jag levt i förnekelse...förnekelse för att NeNe faktiskt har problem och säkerligen kommer att svårigheter en bit upp i skolåldern också. Det känns skönt nu att faktiskt tänka i de banorna så att vi inte glömmer bort att hjälpa honom mer medvetet att utvecklas ännu mer.
Kramar på er
Mamma C