0

Öron och huvudbry.....

Så var det äntligen dags att besöka Laurentikliniken, efter remiss för att kolla halsmandlarna. NeNe har i omgångar snarkat väldigt mycket och haft andningsuppehåll. När vi träffade läkaren (som för övrigt var jättebra) tyckte han att halsmandlarna inte var särskilt stora och eftersom han inte hade påtagliga besvär gör de inget mer. Han tyckte inte heller att det verkade som att han hade förstorade polyper. Däremot tittade han honom i öronen också och upptäckte att det var MYCKET vax långt in. Inget som han kunde plocka ut själv utan nu har vi fått en ny remiss för att rensa hans öron. Det låter ju lite komiskt, men NeNe ska sövas ner så att de ska kunna rensa hans öron.
 
Det var så proppat med vax att han inte ens kunde urskönja trumhinnan och därmed bedöma om det fanns vätska bakom. Det är ju vanligt förekommande att barn som har en försenad eller påverkad tal/språkutveckling inte hör som de ska. Vi har ju kollat hörseln i Lund när NeNe var 2,5år och han hörde som han skulle. Visserligen så här i efterhand så kan jag köpa att han "hör", men han hör kanske inte alla nyanser på ord. Som jag fick beskrivet av en annan i samma situation (hans son hade vätska bakom trumhinnorna) att det är som att höra under vatten. Det låter ju väldigt speciellt då...
 
Kanske kanske att det börjar klarna lite...det känns lite mer hoppfullt om det nu skulle vara så att han går med vätska bakom trumhinnan och därmed inte hör som han ska. Kanske gör vaxet också att det är svårare att dels höra vad man själv säger och vad andra säger.

Samtidigt är jag lite fundersam till hur mycket hörseln påverkar den grammatiska språkutvecklingen? Det var ju inte förrän NeNe var 3år och 3månader som han började med 2ords meningar. Nu efter jul kan han säga meningar med 6-7ord i... Vilket är ett enormt härligt steg i utvecklingen. Det är fortfarande förhållandevis oklart samt att han använder sin egen påhittade gramatik ibland ;) Men det händer hela tiden saker med hans tal till det bättre, men det går ju sååå långsamt... Min värsta farhåga kring allt är att hans kompisrelationer ska bli negativt påverkade. Såtillvida att de inte vill leka med honom längre.
 
Så till BUPbesöket, det var en psykolog och en socionom som vi träffade. Jättesympatiska och enormt trevliga kvinnor. De berömde oss som föräldrar att vi engagerade oss så och hade dragit i alla "rätta" trådar själva redan. Om en månad ska vi tillbaka och tills dess ska förskolan ha gjort färdig den pedagogiska utredningen av NeNe. Vilket är bra för det sätter press på specialpedagogen att hon måste ha genomfört såväl observation som analys innan vi ska tillbaka till BUP. De kunde inte göra något innan de hade fått "helheten" av den pedagogiska utredningen, men ville att vi skulle ha en fortsatt kontakt.
 
Vad gäller vår tidigare logopedkontakt fick vi medhåll att den var under all kritik. Vilket var himla skönt att höra! Jag ringde ju i veckan under den tiden jag skulle ringa för att få kontakt med dem, men kontakten var sjuk :( Så jag får ge det en ny chans nu i veckan. BUP tyckte nämligen att vi skulle fortsätta i Lund när vi hade börjat där, men begära en ny logopedkontakt.
 
Denna härliga bild kommer från denna blogg. Den finns utanför BUP i Umeå :)
 
Nu hoppas jag verkligen att det är så "lätt" som att det är hörseln som spökar...det hade varit så skönt att det varit något sådant... Sen vet jag precis som skylten säger, "allt kommer att bli bra"! Det har ändå fört mig sig mycket positivt, t ex att jag bestämt mig för att vidareutbilda mig till speciallärare med inriktning grav språkstörning. Det hade jag inte fått upp ögonen för i lika stor utsträckning om inte vi befarat en språkstörning hos NeNe....
 
Massa kramar från denna mamman <3