1

Nu var det längesedan...

Kände bara att jag var tvungen att uppdatera här lite :)
 
Tänkte lätta på mina tankar och planer kring NeNe...Till hösten börjar han i förskoleklas.. Det har känts väldigt konstigt...vår lilla grabb ska börja skolan.... Kanske blandat med massor av oro om hur ska det gå? Det blir nya grupperingar, hur ska de reagera på hans bristande talförmåga? Kommer han att bli retad? Det är sådana tankar man alltid får dras med som förälder tror jag tyvärr..Oavsett vilket funktionshinder ens barn har...
 
Men jag är djupt imponerad av honom! Hans lugn som han fortfarande har när han inte blir förstådd direkt... Hans ordförråd har utvecklats ordenligt, men tydligheten är inte riktigt där utan samma språkljud vållar fortfarande bekymmer...
 
Men så här tänker jag...närmare sommaren i mars/april så tänkte jag börja fokusera mer på språkljuden. Börja med en kartläggning för att bli på det klara med vilka fonem som vållar svårigheter....därefter tänkte jag att vi skulle fokusera på ett språkljud i taget för att automatisera det i dagligt tal. Genom ramsor, sånger men först genom att verkligen kunna hitta språkljudet! Han har alla enskilt! Han kan alltså uttala samtliga språkljud ett och ett, men det vållar bekymmer vid till exempel konsonantförbindelser...Så på detta viset känns det strukturerat och inte så forcerat! Det ska vara roligt! I mitt fall så är jag ju inte bara förälder utan speciallärare också.. (om lite mer än ett år iaf)...
 
Men jag tänker att det viktigaste vi kan ge våra barn är att stärka deras ordförråd! Genom att prata och samtala om allt möjligt! Ställa frågor och locka till djupare funderingar! Varför tror du att det är så? Sen såklart läsa böcker, sjunga sånger och leka med ramsor om barnet gillar det!
 
Lovar att dela lite fler konkreta tips längre fram...har lite för mycket med både plugg och jobb nu ;)
 
Kramar Mamma C
1 Kämpar mamman!:

Hej! Kul att läsa hur det går för dig. Jag har en son i äldre tonår med grav generell språkstörning och sonen har gått i vanlig skola hela vägen upp i gymnasiet. Det går bra för honom nu och du ska veta att i treårsåldern hade han knappt ett fungerande tal. Idag har han ett C i svenska i gymnasiet på ett (svårt ) högskoleförberedande gymnasie program. Vill berätta detta för att inge tilltro och hopp. Jag har låång erfarenhet av kamp med skola. Allt har jag fått vrida och vända på. När det gäller kompisar och mobbning så tycker jag inte att du ska vara så orolig. Jag tycker inte att små barn dömer efter språket och det är ofta när barnen är mindre som det blir viktigt att stötta i kompisrelationer just för att då är barnen öppna. De börjar bli mer medvetna i kompisars brister i språket när de kommit upp i åk 4 ungefär skulle jag säga och då har ditt barn säkert redan byggt kompisrelationer som håller även för påfrestningar som kommer då. Det är mer de vuxnas rädslor för det som är annorlunda som man kan bekymmra sig över. Inför skolstart finns det endel att tänka på. Om du vill bolla funderingar om skolstart så fråga oss i vår fb grupp "vi som har barn med språkstörning". Vi är ju flera föräldrar som varit igenom skolgångens alla faser och har lång erfarenhet. / Kram från Kämpar mamman

Svar: Åh tack för peppande ord! Det har hänt en hel del nu med språket..! Så det är nog dags för ett nytt inlägg snart igen :)
Kram C
Camilla Strömberg