Funderingar...
Läste ikväll på ett forum på facebook där en mamma till ett barn med språkstörning hade ventilerat sina känslor av hopplöshet och bad om några uppmuntrande rader. En känsla av att ständigt vara annorlunda. Att ens barn inte är som ”alla andra”. Jag tipsade om bloggen och fick en lust att gå tillbaka och se vad jag skrivit genom åren. För ja…det har blivit några år jag har skrivit nu. NeNe har redan hunnit bli 6år och har gått två dagar i skolan (förskoleklass!).
Känns ju minst sagt surrealistiskt och lite skrämmande samtidigt. Hur ska det gå? Hur lång tid kommer det att ta innan NeNe pratar ”rent”…Eller tillräckligt rent för att alla i omgivningen ska förstå honom. Det har verkligen hänt jättemycket i sommar. Både kunskapsmässigt och med hans ordförråd!
Ordförrådet känns för övrigt som det viktigaste att lägga tonvikt på för att underlätta utvecklingen!
Hans starka sidor som att bygga lego, matte (logiskt tänkande), och hitta på historier får ta mer plats än vad hans svårigheter får! Det känns viktigt!
Ibland känns det som att hans svårigheter är en försening…som att han följer utvecklingen (det mesta) men att det går betydligt långsammare! Det värsta är ju ens vilja (behov?) som förälder att jämför sitt eget barn med andras barn…Hemskt störigt behov…men det fyller kanske någon funktion ändå? Eller en känsla av att mitt barn har starka sidor också! Som att räkna, ”läsa” legoinstruktioner! Det överväger, kompenserar… Men även om jag inte skulle se dessa starka sidor så måste jag ändå hålla skenet uppe! För NeNes skull! Han gör sitt bästa! Det finns bara en NeNe! Det kan ingen någonsin ta bort ifrån honom <3
Men samtidigt som utvecklingen går framåt så upptäcker jag brister i grammatiken, så diagnosen generell språkstörning är nog ganska på sin plats. Han har svårigheter med ordmobiliseringen (att plocka fram orden), men han är ganska i fas med att urskilja språkljuden…Han har blivit bättre på att rimma…Men när jag ska förklara var saker är eller när i tid saker och ting ska ske/göras (tidsuppfattning) så är det betydligt svårare. Men jag upplever ändå att han klarar instruktioner i flera led. …
Den där kartläggningen jag skrev om i våras har jag inte gjort än. Men jag är väldigt sugen på att göra det, mycket för att hjälpa honom att få en så bra start som möjligt på sin skolgång genom att faktiskt kunna bistå specialpedagogen och pedagogerna i skolan, samtidigt så får jag ju egen praktik J 2 terminer kvar på speciallärarprogrammet!
Ska försöka uppdatera liiiite oftare i fortsättningen!
Kramar Mamma C