Fasan över att det är något "fel" på vårt barn
I måndags var vi till BVC för en rutinkontroll med vikt och längd. Vi pratade lite smått om NeNes språk. Jag sa att till sköterskan "hade det varit något hade vi säkert känt på oss det!" Då svarade hon "men det kanske är något också?!" Jag berättade att han kan ju ibland färgerna och inte ibland. Han känns så ojämn. Jag uttryckte även min oro att han inte kommer att "klara" 4årskontrollen!!
Därifrån gick jag med tunga steg hem... tankarna fladdrade i huvudet att vår son skulle ha en utvecklingsstörning, att det är därför hans språk inte kommer igång! Jag grät och kände mig totalt uppgiven! Jag grät inför mina barn och kände mig nästintill apatisk! När min man kom hem senare på kvällen efter jobbet, brast allting igen och jag sa NeNe har nog en lindrig utvecklingsstörning! Han lugnade mig och frågade vem som hade sagt det. Jag svarade att jag har googlat och det stämmer så mycket! Han är orolig och hans språk kommer inte igång!
Under tisdagen kändes det lite bättre, jag pratade med förskolepersonalen om min oro och de lugnade mig på ett bra sätt. Kan han inte rita huvudfotingar så beror det ju snarare på att han inte har något intresse för att rita! Då kan han ju inte lära sig det heller! (Att kunna rita en huvudfoting är ett av kraven på 4årskontrollen)
Jag fortsatte mitt envetna bloggande och hittade mer information om vad det faktiskt kan vara! Jag ramlade in på sidor om dyspraxi och kände att det kan ju faktiskt stämma! Jag hittade facebookgrupper om språkstörda barn, kastade ut en massa frågor och lindrade min oro. Inom loppet av minuter hade jag flera svar från andra föräldrar till barn med olika språksvårigheter! Ojj vad jag kände mig lättad <3 Jag fick mer information idag om vart vi kunde vända oss för att få rätt hjälp!
Jag blev rådd att öka kravet på förskolan också, kräva att ett åtgärdsprogram upprättas med vilka insatser som ska göras för NeNes bästa. Så idag har jag skickat iväg ett långt mail med mina "krav" till den aktuella rektorn och specialpedagogen som är knutna till vår förskola. Nu väntar jag bara på svar. Begärde att få ett möte inom det snaraste för att diskutera vilka insatser förskolan ska göra, innan utredningen och eventuell diagnos av NeNe är klar.
Ikväll bestämde jag mig också för att starta denna blogg för att kunna ventilera och sätta ord på mina känslor om vad som händer. Samtidigt kunna hjälpa andra som hamnar i samma situation. Helt enkelt ge tillbaka lite av det jag har fått.
Imorgon ska jag ringa till barnspecialisterna i Eslöv för att få tid till utredning, de har visst ett paket för diagnostisering med ex psykolog, logoped, sjukgymnast etc, Ska även ringa till oralmotoriskt centrum i Lund.
Bjuder på en liten bild på NeNe från förra sommaren, hans pappa är brandman så självklart vill han också vara brandman <3
Kramar C
Hej!
Känner verkligen igen mig i dina känslor och oro. Min dotter är 4 år och har en ospecificerad språkstörning. Hon har gått hos logoped sen hon var ca 2,5 år. Hoppas på att få mer klarhet i hennes språkstörning under våren när logopeden gör fler tester. Alma pratar men det är väldigt svårt för andra att förstå henne, dessutom har hon ett ganska litet ordförråd och det blir inte helt rätt med ordföljd och grammatik. Oron för framtiden är en ständig följeslagare... Jag har också en blogg, du får gärna gå in och läsa om vår resa, vi har gjort en hel del utredningar hit och dit. Ska länka till din blogg också, om du inte har något emot det. Lycka till på er resa, det är jobbigt men ni är inte ensamma även om det känns så bland alla normalpratande barn.
Kram!
(Föresten så oroade jag mig också för det där med huvudfotingar på 4 årskontrollen. 3 mån senare satte hon sig helt plötsligt en kväll hemma och ritade en huvudfoting, från att bara ha ritat streck tidigare. Plötsligt händer det...)