0

Den härliga känslan fortsätter!

Det känns helt galet, från en hopplös uppgiven känsla till att allt faktiskt löser sig! De sista två årens misstro på att NeNe överhuvudtaget kommer att prata och prata "bra" känns som bortblåsta nu :)

I veckan hade vi utvecklingssamtal på förskolan. Det var idel positivt. De tyckte att han hade gjort ett jätteskutt i utvecklingen och blivit mycket mer självsäker och framåt. Han leker, leker o leker hela tiden! Han är empatisk o tar hand om andra barn. Han älskar ramsor som de kör på förskolan, t ex tigerjakten o fem apor hoppar i sängen. Det är också ngt nytt, det har han inte haft samma intresse för tidigare!

Så till språket, jag börjar uppleva det hela som en språkförsening snarare än en språkstörning. Samtidigt så benämns det ju språkstörning ändå.

NeNe tillkortakommanden har ju inte bara varit tydlighetens språket utan även bristen på ett ordförråd. Nu börjar ordförrådet fyllas på utan dess like och ord som vi aldrig hört NeNe säga tidigare kommer mer o mer!

Vissa dagar är tydligare än andra, men överlag så är det stora positiva förändringar!

På fredag är det dags för den nya logopeden för andra gången. Nu skulle hon ju lyssna mer på uttalet då hon kollade förståelsen förra gången. För övrigt så sa förskolan att de upplever att NeNe har förståelsen att det bara är uttalet som släpar efter.

Massa kramar mamma C

0

Äntligen!!!

Igår morse fick jag en känsla som jag väntat på i 2,5år! Det börjar lossna! Alltså NeNes språk börjar enligt det berömda talessättet "lossna". Jag har inte känt det innan, men igår morse när jag kom upp på morgonen och barnen lekte i lekrummet sa NeNe något till mig. Kommer inte ihåg vad det var, men för första gången fick jag en känsla av att det "lossnar"!! Helt underbara känsla fast jag vet inte vad jag fick den ifrån. Klart att det kommer fler ord och tydligare, vilket gör att det är lättare även för omgivningen att förstå honom. Helt underbart hur som helst!
 
Fast samtidigt vill jag inte ropa hej förrän allt är "klart", logopeden har sagt sitt och vi ser vad som händer inom den närmaste framtiden...
 
Det är dock himla intressant det här med språkstörning. Vilka "premisser" krävs egentligen för att man ska få en diagnos? Vad är ett "försenat" språk och vad är  tex "expressiv språkstörning". Hur det än blir så är det ändå en massa erfarenheter som fört oss dit vi är idag! Jag skulle inte vilja ha denna resa ogjord. Framför allt inte med tanke på mitt nv och framtida yrke som speciallärare med inriktning mot grav språkstörning. Bemötandet av föräldrar i deras ångest och strömmande känslor är minst lika viktigt som bemötandet av barnet.
 
Jag har ju i mitt yrke mött barn med språkstörning, med dyspraxi för att vara extra tydlig. Och jag upplevde att det var ett väldigt speciellt "sound" som jag har mött på andra barn i min omgivning med talsvårigheter, men jag har faktiskt inte hört detta specifika hos min son. Lite grann har jag lutat mig mot detta, förmodligen med förhoppningen om att det faktiskt inte ska vara något som "hänger kvar hela livet" igenom. Flera i min omgivning har berättat om sina män respektive barn som när de var små inte hade något språk eller hade ett "eget" språk. I ett av fallen som bara hans syster kunde förstå. Det känns väldigt betryggande och se att de människorna växt upp till intelligenta vuxna fullt fungerande och utan språkliga nedsättningar. En av dem berättade att alla hennes barn var sena i att prata. Tänk så lätt det blir när man bara öppnar sig lite.
 
Jag har känt det lite som en skam att prata om...som jag skrivit tidigare att det är svårt att medge att "det är något fel på mitt barn". Men det känns lite (vågar inte skriva mycket) ljusare nu och jag har tilltro till framtiden. Jag vågar tro mer på mina positiva känslor, fast vågar inte helt tro att det är intution än iaf...
 
 
kramar mamma C
0

Möte med förskolan

I onsdags hade vi möte med NeNes specialpedagog och mentor på förskolan. Tänk att det redan har gått 8 veckor sedan insatsernas för hans språklig utveckling började! Det händer saker hela tiden, språket utvecklas, liksom innan. Men undrar samtidigt om det inte går liiiiite fortare nu... :)
 
Vet egentligen inte om vi kom fram till något särskilt, de berättade vad de gör. Och eftersom vi ska till logopeden igen nu slutet av denna månad så avvaktar förskolan med vidare insatser. De kommer ju att arbeta 2ggr/vecka med á 45min, men vad som händer sen till hösten är inte ännu bestämt.
 
Men det kändes bra ändå!
 
kramar mamma C