0

Svårt med konsekvenser och bildstöd...

Igår kom jag och min man till insikt om något som jag inte lagt särskilt stor vikt vid tidigare...
 
Nämligen svårigheterna att förstå konsekvenser. Jag har tidigare märkt att min son haft svårt att förstå när jag pratat om om du gör så...
Just ordet OM verkar vara jätteknepigt. Att sen sätta in det i sammanhang som är helt svårbegripligt det gör inte heller saken lättare. Igår blev det en jättekonflikte kring att borsta tänderna...Pappa sa att han skulle läsa godnattsaga om NeNe inte klyddade med att borsta tänderna. NeNe fortsatte att tramsa o pappa som inte tänkte brusa upp utan vara pedagogisk svarade att "ja men då blir det ingen godnattsaga" (och ja ja...man kan tycka vad man vill om sådana konsekvenser, men så var det). NeNe blev JÄTTELEDSEN! Jag kände instinktivt att han faktiskt inte hade förstått, vi har varit med om detta i flera andra situationer att han blir jätteledsen när han "inte får som han vill", men nu först kände jag att han faktiskt inte förstod. 
 
Ibland brukar vi dela upp det.... "Vill du höra godnattsaga?" -ja
"Då borstar vi tänderna, SEN läser vi saga" -ok
 
Tror det dels beror på abstraktheten kring betydelsen av ordet OM och sen att det blir så mycket information i ett kör...
 
Nu diskuterade vi igår att vi skulle anvädna bildstöd för att förklara mer för NeNe när vi märker att han inte förstår. Vi pratade även om att använda bildstöd för att han ska kunna förklara vad han vill, vad han har gjort under dagen på förskolan mm.
 
Så nu ska jag se om jag kan hitta något "gratis" och lättillgänglingt på nätet...Tänkte även kolla om det finns något färdigt för att träna "konsekvenser"...
 
Tror jag hittat en app som kan vara bra träning "Making Sequences" -träna berättande med bildstöd/sekvenser. Måste få be att återkomma när vi testat den...
 
sequences1
 
sequences7
 
 Storymaker är också en app jag måste prova!
 
story maker
 
Det är ju så att bara man vet VAD man ska söka efter så hittar man mycket lättare ;) Återkommer som sagt med en recension när jag testat dem...
 
Kramar Mamma C
6

Varför bara sikta mot trädtopparna?

 
Idag hade vi möte med NeNes förskola. Inbjudna var specialpedagog, mentor och vi. Jag kunde tyvärr inte närvara personligen för lillasyster är sjuk i höstblåsor och mannen hade jour så jag blev hemma med henne och NeNe.
 
Mannen spelade in hela mötet i mobilen så jag ska vid tillfälle förkovra mig i alla detaljerna.
 
Specialpedagogen hade varit i kontakt med logopeden över telefon och inledde med att säga att hon berättat att NeNe hade en kraftig generell språkstörning. (Till oss sa ju logopeden inget om någon särskild diagnos). Men det har lättat alla nojjor kring att bli stämplad av en diagnos. Nu tänker jag istället utnyttja det faktum av att hon benämnde det som en kraftig generell språkstörning. Det innebär ju alltså att NeNe brister i såväl språkförståelse som uttal.
 
På hemmafronten har vi upplevt lite av ett explosionsartad utveckling då språket slår nu bakvolter varje dag, mer eller mindre. Jämförbart med andra barn så kanske det inte rör så snabbt framåt, men man ska ju inte jämföra med andra! :) Det är härligt! Mannen sa till och med här om dagen att "nu är jag inte orolig för NeNe skolstart längre". Han satte verkligen ord på mina känslor också. Det är ju två år kvar (mer eller mindre) och dessa två sista år på förskolan är ju då det brukar hända mest!
 
Senast jag var inne på utbildninen (speciallärare) hade vi bl a föreläsning av Barbro Bruce. Hon sa väldigt många tänkvärda saker, men det som etsade sig fast mest i mitt mammasinne var att begreppet språkstörning är något som är tillägnat sjukvården och logopedin. I skolan ska vi (man) istället prata i andra begrepp. Atypisk språkutveckling är ett sådant exempel som hon tyckte att vi istället skulle använda.
 
Hon berättade vidare hennes syn på skillnaden mellan språkförsening och språkstörning. Det handlar om språkstörning om språkutvecklingen är 2år eller senare jämfört med en typisk språkutveckling. Det befäste mina tankar ytterligare om att NeNe har en sen språkutveckling. Jag anser nämligen inte att han är mer än 2år efter i sin språkutveckling. Jag vill nog hänga fast vid tanken för jag anser att diagnoser och stämplar sätter upp hinder genom lägre förväntningar. Jag vill inte tänka att NeNe bara kan nå till trädtopparna när han faktiskt kan nå ut och hitta nya galaxer! Det kan ALLA barn!
 
En diagnos kanske hjälper i vissa fall, men jag vill inte sätta den stämpeln på mitt barn. Oavsett om det skulle handlat om ADHD eller psykosociala svårigheter. Det är inte det negativa vi ska lyfta fram, vi måste istället stärka de positiva/starka sidorna för att överbrygga svårigheter.
 
 
 En liten påminnelse om att ibland stanna upp, njuta av ögonblicket som aldrig kommer tillbaka...
 

Kramar Mamma C