0

Funderingar...

Läste ikväll på ett forum på facebook där en mamma till ett barn med språkstörning hade ventilerat sina känslor av hopplöshet och bad om några uppmuntrande rader. En känsla av att ständigt vara annorlunda. Att ens barn inte är som ”alla andra”. Jag tipsade om bloggen och fick en lust att gå tillbaka och se vad jag skrivit genom åren. För ja…det har blivit några år jag har skrivit nu. NeNe har redan hunnit bli 6år och har gått två dagar i skolan (förskoleklass!).

Känns ju minst sagt surrealistiskt och lite skrämmande samtidigt. Hur ska det gå? Hur lång tid kommer det att ta innan NeNe pratar ”rent”…Eller tillräckligt rent för att alla i omgivningen ska förstå honom. Det har verkligen hänt jättemycket i sommar. Både kunskapsmässigt och med hans ordförråd!

Ordförrådet känns för övrigt som det viktigaste att lägga tonvikt på för att underlätta utvecklingen!

Hans starka sidor som att bygga lego, matte (logiskt tänkande), och hitta på historier får ta mer plats än vad hans svårigheter får! Det känns viktigt!

Ibland känns det som att hans svårigheter är en försening…som att han följer utvecklingen (det mesta) men att det går betydligt långsammare! Det värsta är ju ens vilja (behov?) som förälder att jämför sitt eget barn med andras barn…Hemskt störigt behov…men det fyller kanske någon funktion ändå? Eller en känsla av att mitt barn har starka sidor också! Som att räkna, ”läsa” legoinstruktioner! Det överväger, kompenserar… Men även om jag inte skulle se dessa starka sidor så måste jag ändå hålla skenet uppe! För NeNes skull! Han gör sitt bästa! Det finns bara en NeNe! Det kan ingen någonsin ta bort ifrån honom <3

Men samtidigt som utvecklingen går framåt så upptäcker jag brister i grammatiken, så diagnosen generell språkstörning är nog ganska på sin plats. Han har svårigheter med ordmobiliseringen (att plocka fram orden), men han är ganska i fas med att urskilja språkljuden…Han har blivit bättre på att rimma…Men när jag ska förklara var saker är eller när i tid saker och ting ska ske/göras (tidsuppfattning) så är det betydligt svårare. Men jag upplever ändå att han klarar instruktioner i flera led. …

Den där kartläggningen jag skrev om i våras har jag inte gjort än. Men jag är väldigt sugen på att göra det, mycket för att hjälpa honom att få en så bra start som möjligt på sin skolgång genom att faktiskt kunna bistå specialpedagogen och pedagogerna i skolan, samtidigt så får jag ju egen praktik J 2 terminer kvar på speciallärarprogrammet!

Ska försöka uppdatera liiiite oftare i fortsättningen!

Kramar Mamma C

0

Tänk vad tiden går...

En riktig klyscha...men ack vad det är så! Till hösten börjar NeNe i förskoleklass! Och just nu känner jag mig väldigt trygg i den tanken. Samtidigt kan jag dra för att möta nya människor för att de ska "upptäcka" att NeNe inte pratar rent (överhuvudtaget)... På något sätt känns det "pinsamt", har en rädlsa av att bli bedömd...Eller nått...
 
Men han pratar på med de flesta och utvecklas hela tiden! Framförallt finmotoriken, som varit kämpig, har utvecklats och det är nog genom allt legobyggande! Oftast är ju både finmotoriken och ritandet senare utvecklat...och så är fallet här också! Hans ordförråd har fått fart vilket är helt fantastiskt härligt! Min tanke har varit att försöka utvidga ordförrådet ännu mer, då det handlar både om förståelse och att kunna uttrycka sig! Det kommer nästan nya uttryck varje dag! Superhärligt!
 
Men så kommer de där svackorna när talet skrapar efter, kraftigt. Men så blossar han upp igen! Något som är tydligt är att alla "nya" ord har lättare för att bli korrekta och de gamla är sk "frozen words"..t ex så är melon "bamon" i hans värld :) Konsonantförbindelser vållar fortfarande svårigheter, men det tänker jag kommer att kunna hänga kvar ett tag till...
 
Men sammanfattningsvis känner jag mig nöjd!
 
Och förresten...tack för tålamodet ni få bloggbesökare som är kvar! :) Kanske blir jag bättre på att blogga med tiden..
 
Kram Mamma C
1

Nu var det längesedan...

Kände bara att jag var tvungen att uppdatera här lite :)
 
Tänkte lätta på mina tankar och planer kring NeNe...Till hösten börjar han i förskoleklas.. Det har känts väldigt konstigt...vår lilla grabb ska börja skolan.... Kanske blandat med massor av oro om hur ska det gå? Det blir nya grupperingar, hur ska de reagera på hans bristande talförmåga? Kommer han att bli retad? Det är sådana tankar man alltid får dras med som förälder tror jag tyvärr..Oavsett vilket funktionshinder ens barn har...
 
Men jag är djupt imponerad av honom! Hans lugn som han fortfarande har när han inte blir förstådd direkt... Hans ordförråd har utvecklats ordenligt, men tydligheten är inte riktigt där utan samma språkljud vållar fortfarande bekymmer...
 
Men så här tänker jag...närmare sommaren i mars/april så tänkte jag börja fokusera mer på språkljuden. Börja med en kartläggning för att bli på det klara med vilka fonem som vållar svårigheter....därefter tänkte jag att vi skulle fokusera på ett språkljud i taget för att automatisera det i dagligt tal. Genom ramsor, sånger men först genom att verkligen kunna hitta språkljudet! Han har alla enskilt! Han kan alltså uttala samtliga språkljud ett och ett, men det vållar bekymmer vid till exempel konsonantförbindelser...Så på detta viset känns det strukturerat och inte så forcerat! Det ska vara roligt! I mitt fall så är jag ju inte bara förälder utan speciallärare också.. (om lite mer än ett år iaf)...
 
Men jag tänker att det viktigaste vi kan ge våra barn är att stärka deras ordförråd! Genom att prata och samtala om allt möjligt! Ställa frågor och locka till djupare funderingar! Varför tror du att det är så? Sen såklart läsa böcker, sjunga sånger och leka med ramsor om barnet gillar det!
 
Lovar att dela lite fler konkreta tips längre fram...har lite för mycket med både plugg och jobb nu ;)
 
Kramar Mamma C