0

Första anhalten på resan...

Nu har, känns det som, nått första anhalten på rår resa mot svar. Det har varit fruktansvärt jobbigt, stressande, enerverande, hopplöst för att nu upplösas i mer positiva känslor. Framför allt efter mötet med förskolan igår känns det så mycket bättre.
 
När man läser om språkstörning så står det på många ställen att andra svårigheter såsom sociala, motoriska och även om ADHD och autism. Det har lett till att vi letat efter tecken på detta hos vår son. Vi har plockat ut de delar som kan stämma in på honom och läst in mer än vad som egentligen funnits där... 
 
Vi har gått igenom en sorgeprocess, det är något fel på vårt barn! Han är inte som andra barn. Hur ska det påverka honom resten av hans liv? Kommer han att bli utanför? Kommer hans kompisar att tröttna på honom?
 
Sakta men säkert har vi börjat inse...att nej....han har inte ADHD, inga motoriska nedsättningar, inga sociala svårigheter. Men det har inte varit lätt....men jag skulle inte vilja ändra på något av denna första tripp. Jag är övertygad om att detta ger mig en  oerhört bra erfarenhet i min framtida yrkesroll som speciallärare Och även min nv som pedagog. Förståelsen för föräldrars känslor kring diagnoser och extra hjälp för ens barn.
 
Till syende och sist är det ändå samma NeNe med eller utan diagnoser. Det är ingen skillnad! Det är ju dock oerhört svårt att förlika sig med denna känsla, men inte omöjligt!
 
Nu ska vi inte bara låsa oss så mycket vid uttalet utan jobba mer med språklig medvetenhet. Genom rim, ramsor och att leka med ord ökar man den språkliga medvetenheten och underlättar för den framtida läs- och skrivinlärningen också!
 
Kramar Mamma C
 
ps mycket på jobbet nu, därför inte så frekventa uppdateringar här...