0

Första anhalten på resan...

Nu har, känns det som, nått första anhalten på rår resa mot svar. Det har varit fruktansvärt jobbigt, stressande, enerverande, hopplöst för att nu upplösas i mer positiva känslor. Framför allt efter mötet med förskolan igår känns det så mycket bättre.
 
När man läser om språkstörning så står det på många ställen att andra svårigheter såsom sociala, motoriska och även om ADHD och autism. Det har lett till att vi letat efter tecken på detta hos vår son. Vi har plockat ut de delar som kan stämma in på honom och läst in mer än vad som egentligen funnits där... 
 
Vi har gått igenom en sorgeprocess, det är något fel på vårt barn! Han är inte som andra barn. Hur ska det påverka honom resten av hans liv? Kommer han att bli utanför? Kommer hans kompisar att tröttna på honom?
 
Sakta men säkert har vi börjat inse...att nej....han har inte ADHD, inga motoriska nedsättningar, inga sociala svårigheter. Men det har inte varit lätt....men jag skulle inte vilja ändra på något av denna första tripp. Jag är övertygad om att detta ger mig en  oerhört bra erfarenhet i min framtida yrkesroll som speciallärare Och även min nv som pedagog. Förståelsen för föräldrars känslor kring diagnoser och extra hjälp för ens barn.
 
Till syende och sist är det ändå samma NeNe med eller utan diagnoser. Det är ingen skillnad! Det är ju dock oerhört svårt att förlika sig med denna känsla, men inte omöjligt!
 
Nu ska vi inte bara låsa oss så mycket vid uttalet utan jobba mer med språklig medvetenhet. Genom rim, ramsor och att leka med ord ökar man den språkliga medvetenheten och underlättar för den framtida läs- och skrivinlärningen också!
 
Kramar Mamma C
 
ps mycket på jobbet nu, därför inte så frekventa uppdateringar här...
1

När allt faller på plats... (mobilinlägg)

Igår kom bollen om NeNes framtid i rullning! Jag startade denna blogg för att få ventilera mitt inre, jag skickade ett mycket tydligt mail till förskolechefen o den insatta specialpedagogen o fick svar! Jag fick ett otroligt härligt gensvar från fb där jag l ut länken till denna blogg i två grupper!

Känslan av lycka sökte mig igen under kvällen igår! Tänk så lite sin kan krävas för att det ska kännas så mkt bättre! <3

Tillbaka till mailet, de tog mig på fullaste allvar o vi har redan ett möte inbokat! För att diskutera/planera NeNes framtida åtgärder!

Idag ska jag ringa/maila till de jag nämnde igår för att få en remiss till utredning! Vi överger region Skåne och den Logoped som vi inte var nöjda med, det känns också otroligt bra!

Så väntar vi på vår remiss till Laurentikliniken som ska bedöma ev borttagning av halsmandlarna och körteln bakom näsan (polyp) eftersom han snarkar. Sen kanske detta också kan påverka talet? Samtidigt får de kolla om han inte har för kort tungband och gomspalt så är det också isf uteslutet.

Pratade med förskolan idag o de beundrade min uppriktighet ;) Vi vill ju alla NeNes bästa!


Kramar C

0

Början på vår resa...

Vår son, han kallar sig Ne-Ne, är snart 4 år och har en språkstörning. Vi vet inte vad det beror på eller hur han ska bli hjälpt.
 
Redan när han var kring året märkte vi att han inte "pratade" som andra barn i samma ålder. Han pratade aldrig baby-språket med da-da, ga-ga o.s.v. När han var 1,5år hade han sagt 4-5 ord kanske. På BVC tog de väldigt lätt på det (det har de gjort hela tiden), alla barn är olika...det kommer ska ni se!
 
När han var 2år sa han "Ma" och "Pa" istället för mamma och pappa. Det hade han kunnat göra innan. Sen var det mest bara "dä" om allting, ville han något som visade han oss istället för att säga vad det var.
 
Vid 2,5 började det komma några enstaka ord, men inte alls tydligt. Då kändes det som att det är nog kanske någonting ändå... Jag drog mig undan från vissa bekantskaper för jag "skämdes" över att han inte kunde prata lika bra som de andra i samma ålder. På 2,5års kontrollen på BVC frågade de oss om vi var oroliga för vår sons språk, det var vi inte egentligen...De hade ju sagt att "det kommer"...BVCsköterskan sa "jag kan skicka en remiss till logoped i Lund om ni vill". Det tackade vi ja till... Två dagar innan lillasyster kom till värden var vi inne på vårt första besök hos logopeden. Det var inte jättegivande, tyvärr. Hon kunde inte säga mycket men gav oss några kopior med bilder på "Bobo" som vi kunde träna hemma på. Tyvärr försvann dels mycket av tiden till förtidigt födda lillasyster och dels så tyckte NeNe inte om papperna.
 
När han var 3år började han på ett nytt dagis, vilket medförde ett bättre självförtroende för här hade han kompisar i samma ålder! Nu tyckte vi att han började prata bättre och trodde att "NU" kommer det äntligen. Vi har ju hört så mycket från andra, att plötsligt bara "lossnar" det. Det gjorde det inte.
 
Det låg på vårt ansvar att kontakta logopeden för ny tid, vilket vi också gjorde. Det andra samtalet gav verkligen ingenting! Hon hade inte svar på något, tyckte att han var ojämn. Men att hon inte förrän till hösten då han är 4,5år kan göra några behandlingar. Vilket vi i nuläget tycker låter riktigt konstigt!
 
NeNes språk blir bättre och bättre hela tiden, men inte i den fart som vi skulle önska. Han har många kompisar som verkligen gillar honom för den han är. De leker jättebra tillsammans och han tar för sig! Oron över att det ska bli annorlunda i framtiden när lekarna blir mer och mer avancerade finns hela tiden där...
 
Detta var början på vår resa...i väldigt sammafattad form...I kommande inlägg berättar jag om den fortsatta resan..
 
Kramar C