1

Det händer väldigt mycket nu...

Vet inte om det faktiskt beror på något vi gör...eller om det är utvecklingen som "normalt" har tagit ett av sina språng..
 
Men jag upplever att NeNe nu använder språket på ett helt nytt sätt! Vi samtalar och han svarar på ett annat sätt än tidigare! Han kan associera till andra saker och bekräfta det jag säger på ett mer nyanaserat sätt. Han använder fler ord och meningar än tidigare! Helt klart en utveckling inom flera områden! Fortfarande är talet väldigt otydligt, men jag är så glad för alla framsteg han gör!

Det känns på något sätt att han följer en "normal språkutveckling", men den kommer mycket senare...Så jag håller faktiskt fast vid känslan av att det är en språkförsening., Jag tycker inte om om benämningen språkstörning eftersom det känns så konstant, som den tidigare (mest använda) betydelsen av språkstörning, att det är något som hänger kvar... Jag förstår verkligen diskussionen om diagnostisering och jag har faktiskt officiellt tagit ett steg från min tidigare hållning att diagnoser är något positivt.
 
Jag vill hellre se till "verkligheten" utan att benämna det med en diagnos (stämpel om man så vill) utan jag vill istället fokusera på vad vi kan göra för att underlätta och vilka sidor vi ska förstärka.
 
Som vi i skolan diskuterar elever med ADHD, för att ta ett exempel, så är det så lätt att placera alla dessa elever i samma fack. Men det finns inte två elever som har samma svårigheter. En diagnos ger inga färdiga koncept som passar för alla elever. Självklart kan det hjälpa till att skapa förståelse. Men JUST NU för mig så är jag väldigt avig till diagnoser då jag fick ett sånt bakslag (utan att vi för den skullen fått någon diagnos).
 
Men som sagt just nu så fortsätter vi att samtala, spela, prata, benämna, fråga så mycket vi kan i vardagen och det ger faktiskt resultat! NeNe utvecklas allt mer! Han VILL och han KAN!
 
Så nu lägger vi allt vad logopeder heter åt sidan ett tag..Hon ville ju inte träffa honom förrän om ett år ändå?!?!
 
Kramar Mamma C
1

Kraftig språkstörning....

Idag var vi till logopeden, jag och min man, för att få en sammanfattning av logopedens språkliga utredning av vår son. 3ggr har hon träffat hon honom, varpå hon gjort SIT två gånger och GRAMBA en gång.
 
Hon började lite trevande inledningsvis och vi berättade att han blomstrat så mycket nu bara under helgen, han pratar i längre meningar och säger fler ord!
 
Då säger hon sedan "ja han har ju en KRAFTIG språkstörning!". Inte språkförsening eller svårigheter utan en störning. Inget snack om specifik eller generell. Men visst självklart vet vi att han har stora svårigheter, men det kändes så oprofessionellt att lägga fram det på det sätt hon gjorde. Framförallt med facit i hand med hennes uppenbara okunnighet!
 
Visserligen började hon faktiskt att påpeka att hans starka sida var bl. a turtagning o samspel samt uppmärksamhet!
 
Min man frågade vid ett tillfälle om NeNes svårigheter att hitta rätt ord (ordmobilisering) kunde ha att göra med denna språkstörning. Då svara logopeden att det kan det ha att göra...Vaddå?!? KAN? En del av en språkstörning innebär ju problem i just ordmobilisering. Hon kändes i och med detta ännu mer okunning! 

Vi tycker att han följer språkutvecklingen, men det går bara väldigt långsamt fram! 
 
Hon tyckte att han visade på för många fel på SIT-testet för att "bli godkänd" för en 4årings nivå. Men det känns som att det borde göras fler tester för att utesluta/inringa hans svårigheter. En språkstörning är bestående medan en språkförsening är just det nämda! hon svarade när min man frågade "om allt bara kunna komma tillrätta?" Då svarar hon att "ja det kan det": alltså ingen språkstörning!??! Det är ju skillnaden mellan en störning kontra försening, en språkstörning hänger kvar! Det är ju lite skillnad i att arbeta kring det kan jag ju också tycka!

Nu är det absolut inte så att jag blundar för hans problem, men jag vill VETA mer specifikt! Inte bara ngt som är hämtat "ur luften" begreppsmässigt!! Vi ska söka kontakt med en privat Logoped (knuten till Region Skåne så det blir gratis) för att få ett andra utlåtande!

Sen vid ett tillfälle vi var där uttryckte hon att det var vanligt bland språkförsenade barn att de inte kunde lära sig färger... Är det typiskt för språkstörning och/eller förseningar? Någon som vet? Likaså tänker jag på att jan inte ritar några huvudfotingar? Har ritar ju visserligen väldigt ogärna...

Sammanfattningsvis skulle jag bara vilja avsluta med att säga att jag inte är i någon förnekelse (det stadiet har jag redan passerat). Jag tycker bara vi fick sånt oproffsigt bemötande idag! Hur har ni blivit bemötta av logopeder? Tips?

Kramar Mamma C
0

Ny input kring språkförsening och språkstörning...

Under min relativt korta tid som studerande på speciallärareprogrammet, inriktning grav språkstörning, läst en hel del och snappat upp redan gammal kunskap som jag nu värderar på ett nytt.
 
Men något som jag verkligen har tagit till mig av är att är ett stycke av vad Barbro Bruce har skrivit, nämligen att ”små barn lär sig prata för att vi pratar med dem som om de redan kunde” . Jag tror vi, som föräldrar till NeNe, har brustit i detta och tänkt att han inte förstår därför har vi förenklat mycket och kanske inte pratat om det som han inte har visat intresse för...Däremot får lillasyster helt andra förutsättningar då vi pratar (oftast) till henne på samma sätt som vi pratar med NeNe. Det stimulerar språkutvecklingen att bli bombarderad med många ord och uttryck, även om man inte förstår alla.
 
Som Barbro Bruce skriver i sitt kapitel i boken "Med sikte på förskolan" att redan duktiga barn kan be sin omgivning om mer ”inspiration” till språkutveckling iform av frågor, läsa böcker osv. Glappet till de som har det svårare blir större då de inte får samma input. De som redan är långt framme i sin språkutveckling får snabbare utveckling eftersom de kan och suger åt sig mer från omgivningen till skillnad från språksvaga barn.
 
Vidare betonas samspelet och samtalet! Att samtala med sitt barn i alla möjliga sammahang, berätta vad man gör och varför. Fråga sitt barn saker, var nyfiken! Även om du är medveten om att barnet inte kan svara på alla dina frågor eller ens hänger med så bara fortsätt! Likaså var delaktig i leken! Lek rollekar eller häng på barnets lek. Bättre sätt att föra ett samtal naturligt finns inte.
 
Det har även visat sig att brister i språkutvecklingen ofta är arvsbetingade, ofta har någon manlig nära släkting haft brister i sin språkutveckling.
 

Det är viktigt att fokus inte läggs på ”fel” ställe! T ex krav på att barnet måste prestera och uppfylla språkliga krav. Språkets viktigaste funktion är kommunikation

”alltså att förmedla vad man vill och tänker och att ta del av andras önskningar och erfarenheter. Språkutvecklingen är en känslig process som är nära förknippad med personlig, känslomässig, kognitiv och social utveckling. Därför får inte all uppmärksamhet riktas mot den språkliga formen och framförallt inte på eventuella brister.” (Barbro Bruce)

Kanske har vi fokuserat fööööör mycket på NeNes uttal och uttryck. Ja det har vi nog.....Försöker att samtala mer med honom nu! Bjuder in till samtal och ställer så många varför frågor som jag orkar...:)

 

Avslutningsvis skulle jag vilja lägga till ännu mer av Bruces syn på förskolans respektive föräldrarnas roll gentemot barnet.

Föräldrarnas roll: att ha en trygg och nära relation till barnet. Stimulera barnet till samspel och samtal i allt vad det gör och upplever tillsammans.

Förskolans roll: ”förse barnet med social, tankemässig och språklig stimulans genom en medveten och strukturerad pedagogik.”

 

Nu har ni kanske, liksom jag, lite mer att fundera över.


Kramar Mamma C