6

Varför bara sikta mot trädtopparna?

 
Idag hade vi möte med NeNes förskola. Inbjudna var specialpedagog, mentor och vi. Jag kunde tyvärr inte närvara personligen för lillasyster är sjuk i höstblåsor och mannen hade jour så jag blev hemma med henne och NeNe.
 
Mannen spelade in hela mötet i mobilen så jag ska vid tillfälle förkovra mig i alla detaljerna.
 
Specialpedagogen hade varit i kontakt med logopeden över telefon och inledde med att säga att hon berättat att NeNe hade en kraftig generell språkstörning. (Till oss sa ju logopeden inget om någon särskild diagnos). Men det har lättat alla nojjor kring att bli stämplad av en diagnos. Nu tänker jag istället utnyttja det faktum av att hon benämnde det som en kraftig generell språkstörning. Det innebär ju alltså att NeNe brister i såväl språkförståelse som uttal.
 
På hemmafronten har vi upplevt lite av ett explosionsartad utveckling då språket slår nu bakvolter varje dag, mer eller mindre. Jämförbart med andra barn så kanske det inte rör så snabbt framåt, men man ska ju inte jämföra med andra! :) Det är härligt! Mannen sa till och med här om dagen att "nu är jag inte orolig för NeNe skolstart längre". Han satte verkligen ord på mina känslor också. Det är ju två år kvar (mer eller mindre) och dessa två sista år på förskolan är ju då det brukar hända mest!
 
Senast jag var inne på utbildninen (speciallärare) hade vi bl a föreläsning av Barbro Bruce. Hon sa väldigt många tänkvärda saker, men det som etsade sig fast mest i mitt mammasinne var att begreppet språkstörning är något som är tillägnat sjukvården och logopedin. I skolan ska vi (man) istället prata i andra begrepp. Atypisk språkutveckling är ett sådant exempel som hon tyckte att vi istället skulle använda.
 
Hon berättade vidare hennes syn på skillnaden mellan språkförsening och språkstörning. Det handlar om språkstörning om språkutvecklingen är 2år eller senare jämfört med en typisk språkutveckling. Det befäste mina tankar ytterligare om att NeNe har en sen språkutveckling. Jag anser nämligen inte att han är mer än 2år efter i sin språkutveckling. Jag vill nog hänga fast vid tanken för jag anser att diagnoser och stämplar sätter upp hinder genom lägre förväntningar. Jag vill inte tänka att NeNe bara kan nå till trädtopparna när han faktiskt kan nå ut och hitta nya galaxer! Det kan ALLA barn!
 
En diagnos kanske hjälper i vissa fall, men jag vill inte sätta den stämpeln på mitt barn. Oavsett om det skulle handlat om ADHD eller psykosociala svårigheter. Det är inte det negativa vi ska lyfta fram, vi måste istället stärka de positiva/starka sidorna för att överbrygga svårigheter.
 
 
 En liten påminnelse om att ibland stanna upp, njuta av ögonblicket som aldrig kommer tillbaka...
 

Kramar Mamma C
0

Ny input kring språkförsening och språkstörning...

Under min relativt korta tid som studerande på speciallärareprogrammet, inriktning grav språkstörning, läst en hel del och snappat upp redan gammal kunskap som jag nu värderar på ett nytt.
 
Men något som jag verkligen har tagit till mig av är att är ett stycke av vad Barbro Bruce har skrivit, nämligen att ”små barn lär sig prata för att vi pratar med dem som om de redan kunde” . Jag tror vi, som föräldrar till NeNe, har brustit i detta och tänkt att han inte förstår därför har vi förenklat mycket och kanske inte pratat om det som han inte har visat intresse för...Däremot får lillasyster helt andra förutsättningar då vi pratar (oftast) till henne på samma sätt som vi pratar med NeNe. Det stimulerar språkutvecklingen att bli bombarderad med många ord och uttryck, även om man inte förstår alla.
 
Som Barbro Bruce skriver i sitt kapitel i boken "Med sikte på förskolan" att redan duktiga barn kan be sin omgivning om mer ”inspiration” till språkutveckling iform av frågor, läsa böcker osv. Glappet till de som har det svårare blir större då de inte får samma input. De som redan är långt framme i sin språkutveckling får snabbare utveckling eftersom de kan och suger åt sig mer från omgivningen till skillnad från språksvaga barn.
 
Vidare betonas samspelet och samtalet! Att samtala med sitt barn i alla möjliga sammahang, berätta vad man gör och varför. Fråga sitt barn saker, var nyfiken! Även om du är medveten om att barnet inte kan svara på alla dina frågor eller ens hänger med så bara fortsätt! Likaså var delaktig i leken! Lek rollekar eller häng på barnets lek. Bättre sätt att föra ett samtal naturligt finns inte.
 
Det har även visat sig att brister i språkutvecklingen ofta är arvsbetingade, ofta har någon manlig nära släkting haft brister i sin språkutveckling.
 

Det är viktigt att fokus inte läggs på ”fel” ställe! T ex krav på att barnet måste prestera och uppfylla språkliga krav. Språkets viktigaste funktion är kommunikation

”alltså att förmedla vad man vill och tänker och att ta del av andras önskningar och erfarenheter. Språkutvecklingen är en känslig process som är nära förknippad med personlig, känslomässig, kognitiv och social utveckling. Därför får inte all uppmärksamhet riktas mot den språkliga formen och framförallt inte på eventuella brister.” (Barbro Bruce)

Kanske har vi fokuserat fööööör mycket på NeNes uttal och uttryck. Ja det har vi nog.....Försöker att samtala mer med honom nu! Bjuder in till samtal och ställer så många varför frågor som jag orkar...:)

 

Avslutningsvis skulle jag vilja lägga till ännu mer av Bruces syn på förskolans respektive föräldrarnas roll gentemot barnet.

Föräldrarnas roll: att ha en trygg och nära relation till barnet. Stimulera barnet till samspel och samtal i allt vad det gör och upplever tillsammans.

Förskolans roll: ”förse barnet med social, tankemässig och språklig stimulans genom en medveten och strukturerad pedagogik.”

 

Nu har ni kanske, liksom jag, lite mer att fundera över.


Kramar Mamma C

0

Uppföljande möte på förskolan

Igår hade vi haft ett uppföljande möte med anledning av handlingsplanen för NeNe. Det kändes som ett bra möte! Det som jag kände mig lite besviken över var dock att de (mentorn och specialpedagogen) inte märkte någon större skillnad på NeNes språk sedan innan sommaren. De uttryckte att det var svårt att tänka hur det var innan sommaren....? Fast det beror väl (tror jag) på att de inte tillbringat så mycket tid med honom i talsituationer, varken då eller nu?! Andra i vår närhet säger vekligen att det hänt så mycket och att det är lättare att förstå honom nu.
 
Innan sommaren var målet att han skulle kunna säga tvåstaviga ord, såsom mo-rot, pä-ron osv. Det kan han! Innan sommaren hade han väldigt svårt att härma flerstaviga ord, men nu är det en himla skillnad på det! En bra bit till att gå, men vill ändå att hans framgångar ska märkas!

Annars fick vi veta att vi fortsätter med de tidigare satta delmålen och lägger till att han ska kunna säga sitt namn. Det är ju en grundläggande förmåga så det känns alldeles rätt.
 
De jobbar i grupp nu istället för enskilt, så det tror jag blir jättebra! Han är så jätteglad för att gå till spec.pedagogen! Favoriten är nog att leka/spela/berätta Bockarna Bruse :)
 
Nu ska jag sticka och jobba :)
 
Kram Mamma C