TAKK (tecken som stöd) fungerar!a
På något sätt vill jag berätta för "alla" att min son har en språkstörning, det är därför han pratar lite annorlunda. Det känns som en befrielse att få sätta ord på det. Kanske känner jag en lättnad inför andra för deras skull också? Nu behöver de inte fundera mer?! Det är på något sätt en positiv känsla, kanske bottnar det i att NU kan vi få hjälp. För nu har denna mamman erkännt att det är något som inte står rätt till? Hur som helst, jag lever i nuet och blickar framåt och ser hjälpen inom räckhåll. Hjälpen för att kunna hjälpa NeNe att klara vardagen bättre, komma ikapp sina kompisar och kunna kommunicera på lika villkor!
Vi började ju som jag nämnt tidigare med TAKK (tecken som stöd) häromdagarna. Idag kom NeNe och både tecknade och sa att han ville ha pannkaka :) (Det fick han också ha ha!)
Imorgon börjar jag jobba igen... Nu har jag varit hemma med lillasyster i över ett år så nu är det dags för Pappa att få vara hemma...
Kramar C